Besviken

Jag tror inte du fattar hur besviken jag är på dig.
Ja tror inte du förstår själv vad du har gjort/sagt.
Jag är nästan 100% säker på att du läser det här eller någon i din närhet..
Jag tycker ni är rätt töntiga, om inte barnsliga... det du har sagt till mig förstörde en del av mig.
Det tog enormt hårt på mig. Jag är jävligt sårbar och ngn om du borde kanske veta om det pga allt ja varit med
om? Det känns som om ni har tagit mitt hem ifrån mig.. Stallet är enda platsen för mig att känna mig fri på, komma ifrån alla problem och nu är det borttaget ifrån mitt liv. Som du har sagt: Jag har inget där att göra, vi betalar ju bara hyran..
Vet ni en sak? Jag har kallat er för mina extra föräldrar, varför då? Jo, för att jag har vuxit upp med er och era barn..
Jag har känt mig som en idol för all uppmärksamhet ni gett mig, jag har känt mig som en viktig del av era barns liv, någon att se upp till. Jag skulle göra allt för barnen, dom är som mina småsykon... men jag har varken ork eller lust med något av allt det ja skrivit längre. En del av mitt liv & hjärta är bortrivet tack vare den jäävla kvällen... Du får tycka va du vill, men jag är nog mognare än va du ngnsin kommer bli.. och jag står ALLTID för det jag sagt/gjort.

punkt slut.


Kommentarer
RSS 2.0