Jag gav er svar. Jag gav er påhopp. Jag gav er mina känslor, tårar & aggro konstaterade känslor.
men ni lyssnar inte? Ni är ju vuxna, klart ni vet allt? NEJ. Ni tror er åstadkomma svaret på varför, men ni vet inget.
Ni tror att ni lärt känna mig på 1½ timme. Ni tror ni vet mina innersta tankar och känslor...men i själva verket vet ni inget.
Ni säger jag behöver psykolog hjälp efter svar jag gett er under ett samtal. Ni är fejk.. Ni förstör mitt liv. Ni säger att ni vill hjälpa men ni förstör bara. Ni vill inte mig ngt bra.. Jag är inte lätt att läsa av, men ni är lättast i världen att skåda.

Jag är inte självmordsbenägen. Har nästan allt man kan önska sig. Men jävligt ofta ställer jag frågan varför.
Varför är jag född? Varför händer allt detta mig? Varför lyssnar ingen? Jag söker ständigt svar men får aldrig ngt..
Jag tappar minne och lust. Jag tappar koncentrations förmåga samtidigt som min livsgnista inte längre sprakar lika högt.
Är det något fel på mig? Nej! Jag är bara jävligt envis och står upp för vad jag tycker och tänker.. ska de inte vara så?
Jag vill visa alla runt omkring mig att jag inte är någon maskin och att jag inte ger upp förens jag lyckats.
Jag tänker visa er att jag kan utan er hjälp och ni kommer häpna lika stort som om ni fått en tennisboll uppstoppad i röven.. Jag ger mig fan inte. Och speciellt NI kommer inte lyckas stoppa mig.. ensam är stark eller hur vare?
Detta är tufft men jag är en fighter & knockar er på ett slag. Vi hörs ! Puss..