Solen har stekt och dagen har lekt.
Gick jätte bra på eskilstuna så är skit nöjd.
Mår bra i stallet runt allt folk och så fort jag kommer tillbaka till verkligheten hemma förändras allt.
eller, jag mår väl inte dåligt hemma direkt, ifall det inte är ngt spec som hänt men folket här runt omkring..
Stallet är min frihet. Min kärlek.. Varför skulle jag ge mig in i ett förhållande med en "ny människa" så fort?
Borde jag inte lärt mig ngt ifrån kaoset som var när jag var tsm med Martin, se hur det slutade? och se nu hur detta slutade? Känslorna bara bubblar omkring som ngt jävla tvättmedlel i en tvättmaskin. Mår dåligt som fan..
Jag har aldrig varit med om att jag varit kär i en kille som jag inte kan få. Det är nu jag vaknar till liv och får se verkligheten på nära avstånd för engångskull..Det gör ont men jag kanske lärt mig ngt? Känns inte riktigt som om jag lever för stunden.. är inte sommaren kärlekens månad? Jag tycker snarare sommaren är jobbig & plågsam..
Han är svår denna kille jag pratar om(inte jocke) och jag vet inte vad jag ska ta mig till.. Kan knappt sova om nätterna förihelvete..
Lena kom hit och pratade ett tag, det var alldeles för länge sedan jag träffade henne.
Jag älskar henne helt klart men blir så deppig av att höra en viss killes namn och tjej.. Hatar dom båda och har all rätt till..Vill här ifrån ett tag. Något inom mig ropar på en flytt härifrån så jag får börja om.. men det kommer aldrig hända?
I dont know what to do.. Måste sova strax ska upp och jobba sista veckan nu.. sköt om er !